Långheds utveckling och Hässjaåns betydelse, Långhed

Hur kommer det sig att Långhed ser ut som det gör och att byn ligger där den ligger? Svaret är till stor del; Hässjaån – en plats där människan bosatte sig och började bruka jorden. En bystruktur växte tidigt fram utefter Hässjaån och byn omnämns redan på 1200-talet under namnet Longede.

Under 1700-talet insåg man från statens sida att jordbruket måste effektiviseras för att ge bättre avkastning. Vissa åkrar var så smala att det inte ens gick att vända med häst. Lantmäteriet fick i uppgift att rationalisera och det kom att kallas Storskifte.

Lantmäteriet delade upp odlingsjord och betesmark för varje fastighet till mer sammanhängande områden. Detta skifte startade i Långhed cirka år 1790 och tros ha tagit 10–15 år. Efter Storskiftet behövdes inga stormöten om vad som skulle odlas
eller när arbetet skulle göras. Skogen delades upp på samma sätt, och varje ägare fick fritt bruka sin mark.

Resultatet av Storskiftet visade sig snart vara goda. Produktionen ökade markant på jordarna och nya grödor kom till. Linodling blev snabbt populärt och en bra inkomstkälla. I början var det ett stort manuellt hantverk kring linet men med den tekniska utvecklingen utifrån vattenkraften byggdes många linskäktar. Lin kom att bli ett efterfrågat material att nyttja till kläder m.m.

Böndernas rikedom ökade och skogen kunde nyttjas för den egna gården eller för att sälja virke till sågar vilket också ledde till ökat byggande. Bygdens pampiga bondeslott kom till, liksom många torp och stugor. Storskiftet ledde en centralisering då många hus byggdes centralt i byn. Detta orsakade problem enligt staten. Lantmäteriet fick därför återigen uppgiften att skapa ännu bättre förutsättningar för utveckling av jordbruket.

Nästa skifte kom att kallas Laga skifte och pågick under slutet av 1880-talet. Målet var att samla och dela om jorden närmare brukningscentrum och att slå isär bykärnorna. Följden blev att vissa fastigheter fick flytta ut, en del försvann och nya kunde bildas.

Än idag bedriver staten tvångsarronderingar i områden där storskifte och laga skifte ej utförts, till exempel i Dalarna.

Här i Långhed ser vi flera resultat av dessa skiften av gårdar. Nordöst om Pallars låg Lars-Jons som flyttades till andra sidan ån om Silfors. Sydväst från vår plats i paviljongen låg Erik-Ols som upplöstes och mangårdsbyggnadens virke nyttjades på annan plats bortanför Jon-Lars. Pell-Pers fick flytta och den återfinns nu i Norra Långbo om än inte i sin helhet. Öster om Pallars låg Ol-Anders som nu ligger nedströms efter Hässjåån och har fått namnet Anders-Pers. Även andra mindre fastigheter som torp och backstugor, som tidigare i många fall var placerade på ofri grund, fick också flytta ut.